Rubriken syftar på Robert Johnson som sålde sin själ och fick den gudomliga gåvan att spela gitarr som ingen annan. Åtminstone om man tror på berättelsen. Men den är också en ledtråd till vad jag tänker göra från och med nu.

Det här är det sista inlägget på ett tag eftersom jag har beslutat att skriva ner den där berättelsen som har växt sig så stor i mitt huvud att den inte längre får plats. Och jag lär behöva allt stöd jag kan få. Om än bara genom en vänlig tanke.

Se det som en björn som går i ide. Men istället för att komma ut i mars med liggsår och kvistar i pälsen kommer jag att ha en liten hög papper, som kanske inte ens är en novell men ändå ett första försök till det där som jag tror många går och drömmer om.

Om du ursäktar så har jag ett möte nu. Vid en vägkorsning någonstans, någon gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skulle packa upp en mapp och fick upp det här meddelandet. Och man kan väl säga så här, att även om man inte jobbar med datorer och uppackning av mappar förstår man att ”About 2023406814 hours” är en jävligt lång tid. Närmare bestämt är d...

För att fira vår ettåriga bröllopsdag beslutade vi att vila upp våra, av semester, förtärda kroppar på ett av närområdets eminenta rekreationsanläggningar och tillika tillflyktsort för överklassen - Saltsjöbaden. Samhället grundades på 1890-talet och...

  Satt och diskuterade varumärken med en copywriterkollega över en kopp kaffe på stan. Vi är ganska lika, han och jag. Inte till det yttre men till synen på livet i stort och på detaljerna däremellan. Han, i början av sin karriär och nyligen anstä...

Ok. Nu har det gått en stund sedan jag skrev om att jag skulle sluta skriva. För att jag var tvungen att börja skriva. Nu tänkte jag börja skriva igen. Låter det krångligt? Det är det. Det visade sig nämligen att jag började i fel ände med att ta...

Rubriken handlar inte om bloggvärldens “skicka-vidare-listor”. Inte heller om projektlistan på måndagsmötet runt frukostbordet. Den handlar om vanlig mänsklighet. Sånt där man stöter på ibland och som påminner en om att livet ändå kanske ...