Satt och diskuterade varumärken med en copywriterkollega över en kopp kaffe på stan. Vi är ganska lika, han och jag. Inte till det yttre men till synen på livet i stort och på detaljerna däremellan. Han, i början av sin karriär och nyligen anställd. Jag, räven som gjort det mesta utom möjligen ekonomi och med erfarenheter av högt och lågt, fult och snyggt inom reklambranschen. Han, som den hungrige med kreativa lösningar. Jag, som den ständigt brinnande Mose buske med en hand i det gudomliga. Nåja, i alla fall den outtröttlige problemlösande, idéösande personen som aldrig riktigt kan bestämma sig för om det är form eller ord som är allra roligast.

Vad är det då som gör att varumärken, eller för den delen människor, hamnar där de gör? Javisst, beror det på oändligt många kombinationer av rena händelser och hårt arbete, men det finns en enskild egenskap som är avgörande. Och det är ärlighet. Om en bra produkt säljs med oärliga metoder dör den snabbt och om en dålig produkt säljs med ärliga metoder, ja, då dör den också. Minst lika snabbt.

Reklam i allmänhet betraktas av många som något oärligt eller dåligt och vi som jobbar med det ska inte vara så säkra på att vanliga människor bryr sig så mycket som vi tror. Men reklamen är viktig för att samhället ska fungera i det stora hela. För om vi inte köper så dör vi och om vi köper så dör vi ändå. Vi har ett stort ansvar men framför allt många moraliska dilemman att brottas med. Kanske mer än någon annan yrkesgrupp.

Jag vill gärna se på det ur ett lite mer djupfilosofiskt perspektiv. Såklart. Och egentligen är det ingen raketvetenskap. Men jag antar att det är som med bra reklam i allmänhet - den bör upplevas som enkel, helt enkelt.

Be nice.

Jag tycker att det svenska ”var snäll” låter för mjäkigt och ”var trevlig” låter som ett cocktailparty. Men det handlar bara om att vara uppriktig, ärlig och sympatisk. Det är kapitalet man sätter in och kan se förränta sig. Och det fungerar exakt på samma sätt om man gör tvärtom. Jag väljer i alla fall att casha in frukterna av att ”be nice”.

Tänk på det nästa gång du bjuder någon på en kopp kaffe och inte kräver något tillbaka. Se det som en investering i ditt personliga varumärke och vad det kan ge dig tillbaka lite senare i livet. Då spelar det mindre roll om du heter Nike eller bara Niklas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skulle packa upp en mapp och fick upp det här meddelandet. Och man kan väl säga så här, att även om man inte jobbar med datorer och uppackning av mappar förstår man att ”About 2023406814 hours” är en jävligt lång tid. Närmare bestämt är d...

För att fira vår ettåriga bröllopsdag beslutade vi att vila upp våra, av semester, förtärda kroppar på ett av närområdets eminenta rekreationsanläggningar och tillika tillflyktsort för överklassen - Saltsjöbaden. Samhället grundades på 1890-talet och...

Rubriken syftar på Robert Johnson som sålde sin själ och fick den gudomliga gåvan att spela gitarr som ingen annan. Åtminstone om man tror på berättelsen. Men den är också en ledtråd till vad jag tänker göra från och med nu. Det här är det sista in...

Ok. Nu har det gått en stund sedan jag skrev om att jag skulle sluta skriva. För att jag var tvungen att börja skriva. Nu tänkte jag börja skriva igen. Låter det krångligt? Det är det. Det visade sig nämligen att jag började i fel ände med att ta...

Rubriken handlar inte om bloggvärldens “skicka-vidare-listor”. Inte heller om projektlistan på måndagsmötet runt frukostbordet. Den handlar om vanlig mänsklighet. Sånt där man stöter på ibland och som påminner en om att livet ändå kanske ...